Vad jobbigt det är att flytta. Man tycker att man aldrig blir färdig. Hur mycket man än packar så finns det grejer kvar. Nu flyttar vi i övermorgon och vi känner oss inte klara. Men det kommer nog ordna sig, hoppas jag. Men som sagt det ska bli jäkligt skönt att bli klar.

Det svårt att se sin grab stanna i utvecklingen i innebandy. Han har bara en massa ursäkter för att det går dåligt. Jag tror att om han ska fortsätta såå måste hanbli mer fokuserad på det han gör. Han är för splittrad enligt min mening. Men pratar jag med honom om det så blir han bara arg. Så vad göra?